Jag, Michael Frank Watson, föddes tre minuter i tolv på nyårsafton 1946
i den engelska stålstaden Sheffield.

    När jag var fyra år skildes mina föräldrar. Min mamma Beverly gav sig iväg med en färgad showartist, vilket förstås var skandal på den tiden. Indirekt blev detta min inträdesbiljett till showbiz.
    Medan jag växte upp på moster Rose’s artistpensionat åkte min mamma och Big John (som hennes partner kallades) runt på amerikanska militärbaser i Tyskland där de underhöll med en sång- och dansshow. Vid elva! års ålder hämtades jag till Tyskland för att vara med i The Nicholls Family show ...  

 1958:
    Den 28 juni tjänade jag min första dollar vid ett framträdande i Bad Kreuznach. Jag sjöng två Little Richard-låtar, "Tutti frutti" och "Rip it up", under artistnamnet Little Mike. The Nicholls Family, d.v.s. Beverly, Big John, Shirley och jag, åkte runt i den amerikanska delen av Tyskland, bl.a. Wiesbaden, Frankfurt och München.
    Vi var också över i Östtyskland och uppträdde på Cirkus i Leipzig. Mellan 1957 och 1965 bodde jag i stort sett "i resväska" på hotell!  


Här sjunger jag Little Richard's "Tutti Frutti"

1959:   
    The Nicholls family åkte inte bara runt bland baser i Tyskland utan även i Frankrike, Italien, Spanien, Tunisien och Marocko. Vid tolv års ålder hade jag sett en hel del. Det var då jag började spela gitarr. Vi uppträdde på militärbasen där Elvis Presley var stationerad, men oturligt nog hade han vakten den kvällen. Trots detta såg Elvis till att jag fick en cowboyskjorta som han hade använt i filmen "Love me tender". Tyvärr fick jag aldrig tillfälle att träffa och tacka "The king of rock 'n' roll" personligen.
    Vid den här tiden hade en gitarrist, Tommy Lacey, tillkommit i gruppen. Han blev senare tillsammans med mamma.
    Den 15 april gjorde jag TV-debut i London, programmet hette "Carroll Lewis junior discoveries". Det spelades in på den välkända teatern Hackney Empire.
    När sommaren kom åkte vi till Italien. Vi bodde inte på några fina hotell utan fick sova i ett tält: Campingsängar var det inte tal om, vi låg på filtar direkt på marken. Det var turné det!
    Under hösten var vi ute på en hemlig militärbas i Sahara-öknen. Vi fördes dit med ögonbindlar för att vi inte skulle veta vägen. Det var då jag lärde mig att alltid vända upp och ner på skorna innan jag tog på dem eftersom det fanns gott om skorpioner. 


Big John, Shirley, mamma och jag

1960:
    På hösten åkte Tommy och jag till Paris för att vara med i en stor show på Olympia tillsammans med storstjärnor som Helen "Walking back to happiness" Shapiro och Johnny Hallyday.
    Vi var också med i en direktsänd TV-show som gjordes i Eiffeltornets topp: Tommy och jag spelade båda gitarr - på den tiden var det Shadows-låtar som gällde, bl.a. "Apache"!

 
Jag och min första el-gitarr av märket Framus

1961:
    The Nicholls Family åkte till London, bland annat för att fixa en gitarrist till. Där hade vi "audition" på en pub, det kom ett femtontal killar. En av dem som provspelade var Noel Redding som senare blev basist i The Jimi Hendrix Experience! Trots att många var duktiga blev ingen anställd utan vi fortsatte som förut.
    På sommaren reste vi till Skandinavien för första gången. Vi lirade tillsammans med ett hawaiianskt hulahula-gäng på Bakken i Köpenhamn. Vi var även på Gröna Lund på den s.k. Peacock-teatern som sedan blev något slags porrställe. Vår show var ganska speciell. Vi spelade först utanför teatern för att väcka publikens nyfikenhet och sedan lockade vi in dem i salongen. Detta upprepades tio gånger per kväll.
    På hösten detta år provspelade Tommy och jag för EMI i London. Chansen till detta hade mamma Beverly tjatat fram. Tyvärr rann det ut i sanden eftersom vi skulle tillbaka till Tyskland igen ...  

1962:
    På vårkanten började det hända saker, mamma lämnade Big John och drog iväg med Tommy Lacey till Skottland, (ny skandal eftersom han var tjugo år yngre!). Plötsligt stod John, Shirley och jag ensamma. Då bildade vi gruppen Hi-Grades tillsammans med Glen Desmier som spelade kompgitarr, sologitarristen John Cully, och trummisen Philip Wainman som senare blev producent åt Sweet ("Ballroom blitz" m.fl.). Plötsligt behövdes det en basist och det var då jag började med det instrument som jag sedan dess har spelat. 1961 hade jag träffat en holländsk tjej som hette Suzie, hon fick vara med i Hi-Grades.
    Big John fixade några spelningar i Paris under sommaren. Hi-Grades åkte dit i en gammal Mercury med släp. Vi bodde på ett slitet "horhotell" vid Montmartre. Området var så skumt att vi var tvungna att tömma släpet och bilen på värdesaker varje kväll. En gång försökte ett fyllo lägga beslag på släpet men då slog en av "glädjeflickorna" larm. Hela bandet bodde i ett rum - den resan var verkligen "low budget"!
    När vi kom tillbaka till Tyskland hörde vi för första gången talas om The Beatles, ett band som spelade i Hamburg. De hade väldigt gott rykte bland de andra engelska grupperna som spelade i Tyskland, men de flesta tyckte dock att Beatles var ett "ökennamn".
    På hösten skulle vi spela i Italien, vi åkte dit över Brennerpasset. Mercuryn var utbytt mot en gammal risig Volkswagenbuss som lutade rulla halvvägs upp, eftersom den inte orkade med lutningen. Tack och lov funkade backen så vi kunde vända bussen, fästa släpet mot fronten och backa hela vägen över! Jag minns den bussen mycket väl. När vintern kom var det så kallt att vi tvingades ha ett spritkök i baksätet. Tala om livsfarliga turnéer...  


The Hi-Grades: Shirley, Glen, jag, John, Philip och Suzie


The Hi-Grades med ”Big John"

1963:
    På våren åkte vi till England eftersom Big John hade fixat några spelningar i Manchester. Betalningen var dålig, vi fick bara omkring 15 pund för ett gig och det skulle hela bandet leva på. Dessutom var vi tvungna att betala för mat och husrum. När sommaren kom hade vi tur, Hi-Grades fick en "summer season" på ön Jersey som kompgrupp åt den kände Michael Holliday. För detta fick vi 18 pund var i veckan. 18 pund! Vi kände oss som miljonärer. I samma veva började vi kalla oss Mike Twain & The Hi-Grades, en ordlek på författaren Mark Twains namn.
    Efter ett tag sa Big John att vi var tvungna att gå ner till 14 pund p.g.a. att "stället inte gick så bra". Det tyckte vi lät skumt eftersom det alltid var fullt på showerna. Senare fick vi reda på att Big John blåst var och en av oss på fyra pund varje vecka hela sommaren. Det var första gången jag blev lurad på pengar, men definitivt inte den sista! Grundregeln inom showbiz är och förblir "don't trust anybody" ...
    När hösten kom hade vi lämnat Big John och jobbade istället för Phil Jay Entertainments i London. Där fick vi massor av jobb som kompgrupp åt en kille som hette Steve ... någonting. När vi spelade in en demo med honom var Jimmy Page, senare legend i Led Zeppelin, med i studion för att spela munspel på en Ray Charles-låt som heter ”Im movin' on". Det var t.o.m. innan Jimmy blev med i Yardbirds!  

1964:
    Nu hade popsvängen börjat på allvar i England. De största banden var The Beatles och Rolling Stones. På Heathrow fanns en restaurang som var öppen dygnet runt, där samlades många band på nätterna för att äta efter spelningarna. Vi såg ofta Stones på flygplatsen och vi var mycket imponerade av deras guldfärgade turnévan.
    Vid den här tiden jobbade vi med etablerade artister som Brian Poole & The Tremeloes, Jackie Lynton och The Brooks Brothers.
    I mitten av juni blev vi kontaktade av Sonet i Stockholm. De ville att vi skulle kompa Larry Finnegan under hans folkparksturné. Det var Suzie som fixade jobbet tack vare att hon hade fått kontrakt med Sonet strax efter att hon lämnat Jersey året innan. Hon hade dessutom haft en hit med "Johnny loves me".
    Jag minns att det var en tuff turné eftersom vi både kompade Larry och spelade dansmusik. Först riggade vi upp prylarna vid dansbanan och spelade där, sedan bar vi iväg rubbet till stora scenen för huvudshowen. Slutligen kånkades allt tillbaka till dansbanan för ytterligare några timmars dansmusik! På den här svängen var Lennart Karlsson med som allt-i-allo, han skötte ljudet och körde bussen. Numera äger han Heartbreak Hotel tillsammans med Jerry Williams, dessutom äger han Baldakinen-kedjan. Lennart var även mannen bakom nattklubben ''Karlsson'' i Stockholm.
    På hösten spelade Hi-Grades in med Jerry Williams, bl.a. "Tutti frutti". Jag uppfattade Jerry som en mycket jordnära kille, vilket han är än i dag.
    Vi kompade Suzie på hennes vinterturné i Finland, och vi spelade också på Kungliga Tennishallen i Stockholm bakom "Mr. Be-Bop-A-Lula" himself – Gene Vincent. Samtidigt släppte Hi-Grades sin första singel – Teardrops/New Orleans

1965:
    I Köpenhamn inleddes vår tre månader långa Danmarksturné. Phil Wainman hade hoppat av strax innan och ersatts av Tony Walter. Tony hade två bastrummor med ljus i, det tyckte vi var dödshäftigt. Jag fixade en strömbrytare så att jag kunde blinka medan han gjorde sitt trumsolo.
    Efter Danmarkssvängen spelade vi in en singel i Abbey Road-studion i London, välkänd genom Beatles. Vi blev erbjudna att lira med Jerry Williams i parkerna tack vare att Sonet gillade det vi gjort med Larry Finnegan. Vi kallade oss då för The Dynamiters. The Sherrys var med på turnén och där ingick bl.a. Lotta som senare blev ihop med Svenne Hedlund. På grund av att Jerry hade en egen trummis var Tony överflödig, men eftersom vi inte ville bli av med vår trummis skickade vi en fjärdedel av gaget till Tony i London.
    Som parentes kan nämnas att turnén sköttes av Bosse Norling som sedan blev både ABBA:s och Europes turnéledare.
    Mot slutet av sommaren ville Sonet förlänga turnén med två veckor, men då krävde vi att Tony skulle få vara med. Samtidigt hade John börjat prassla med Tonys gamla flickvän från Stockholm så det blev ett jäkla liv. Det slutade faktiskt med att Hi-Grades splittrades. John och Glen åkte tillbaka till England medan Tony och jag stannade.
    Suzie och jag gifte oss i London i september, sedan åkte vi tillbaka till Sverige. Vi bodde hemma hos Jerry Williams tills det att Sonet hade fixat en lägenhet åt oss. Sonet var som en liten familj på den tiden, alla på bolaget "tog hand om" varandra. Ibland var vi hemma hos Rune Öfwerman, som var direktör, där träffade jag hans två små söner Staffan och Clarence som senare kom att jobba med Roxette. I december ringde Lenne & The Lee Kings och erbjöd mig ett jobb som basist. Jag tackade ja.  


Folkparksturné med Jerry Williams.
Jerry, Glen och jag med min Gibson EB-3-bas

1966:
    I februari skulle Lee Kings testas till radioprogrammet Tio i topp. Vi visste att juryn skulle vara i Malung på lördagen, därför gjorde vi en gratisspelning i Malungs folkpark på fredagskvällen. Tack vare denna spelning hamnade Lenne & The Lee Kings mycket högt dagen efter med "Stop the music". Lee Kings hade en egen presskille som "läckte" om kuppen till tidningarna för att få PR. Det skrevs väldigt mycket om oss, vi kallades för ''kuppmakarna'' och "smartast i Sverige".
    Lee Kings släppte LP:n "Bingo" och vi spelade också in en kortfilm, "Grejen", som var förfilm till "Åsa-Nisse" på biograferna. Vi var också med i numera kultförklarade långfilmen 'Dra på" tillsammans med en massa svenska popstjärnor, bl.a. Tages, Hep Stars, Jerry Williams, Sten & Stanley och Sven-Ingvars.
    Den 23 april uppträdde vi som sista band på Nalen i Stockholm. Nalen skulle stängas och folk ville ha klenoder med sig hem, därför hackade vi upp scenen med yxa och kastade ut delar av den till publiken!
    Under sommaren var The Hollies och vi ute på en s.k. "paketturné" i parkerna. Graham Nash, som senare ingick i Crosby, StilIs, Nash & Young, var med.
    På hösten var vi även förband åt Rolling Stones i Kungliga Tennisshallen i Stockholm.  


1967:
    Den 20 januari underhöll Lee Kings "kåkfararna" på Långholmen. Deras favoritlåt var förstås "Jailhouse rock". De delade ut fribrev till oss, för att vi skulle slippa påhälsningar från dem.
    Vi släppte singlarna, "Orient express" och "Coming from the ground", den sistnämnda producerades av Graham Nash och Alan Clarke.
    På hösten fick Lenne Broberg en egen svensktoppshit med "Mälarö kyrka", följden blev att Lee Kings upplöstes.
    Under julen ringde organisten Merit Hemmingsson mig och frågade om jag ville vara med och kompa Östen Warnerbring på hans konserter. Eftersom jag tyckte att Östen var en mycket bra entertainer så ställde jag upp.  

1968:
    Tidigt på vintern gjorde jag många "svartklubbsgig", d.v.s. spelningar på illegala krogar i Stockholm. Tyvärr var medmusikerna ofta lite väl påstrukna, och därför blev det inga höjdarspelningar.
    På vårkanten kontaktades jag av konsertbokaren Henning Hendricks, (vars son "Blixten" senare blev manager på EMA-Telstar och nu för tiden driver eget managment-företag). Det gällde en plats i det då nybildade bandet The Starlighters. Häri hade Anders Berglund, som spelade orgel, sitt första professionella musikerjobb. The Starlighters skulle kompa Little Gerhard, Berit Anseryd, Cecilia Stam och Suzie på spelningar runt om i Sverige. Jag var kapellmästare.
    Under hösten gjorde Suzie och jag några singlar, bland annat en cover på Ronettes ''Be my baby". Om jag inte minns fel gjorde vi också en inspelning av Beatles "Ob-la-di ob-la-da".

1969:
    Hela februari jobbade Suzie och jag i Stockholm tillsammans med The Starlighters. En kväll fick vi veta att soulkungen Wilson Pickett skulle spela på konserthuset. För att få se hans konsert stack vi ifrån några timmar innan vår egen spelning. När vi kom till konserthuset ryckte Svenne Lindholm, som var direktör på Sonet, tag i mig och började yra om att ”Wilson Picketts basist fastnat i tullen". Jag blev tvungen att hoppa in! Svenne släpade med mej in i bandets omklädningsrum där jag möttes av tio kolsvarta soulmusiker som givetvis undrade vad jag var för en liten vit tönt!
    Vilken känsla det var att gå in på scenen och titta ner på första parkett och se hela den svenska rockeliten "stirra" på en. De tänkte förmodligen "vad gör Mike på scen med Wilson Pickett?".  För mig vad det en fin revansch eftersom jag inte hade haft så stora framgångar efter Lee Kings. Giget gick jättebra, efteråt var Picketts bandmedlemmar framme och kallade mig för "soul brother". Jag blev t.o.m. erbjuden att åka med Wilson Pickett på hans Europaturné.
    Årets hetaste svenska band var Jerry Williams & Lasse Samuelssons Dynamite Brass. Jerry körde då sin välkända "James Brown-show". Deras basist skulle in i lumpen så jag blev erbjuden en plats genom Jerry. Ett problem för mig var att alla musiker i Dynamite Brass skulle kunna noter. För att få vara med körde jag med en vit lögn och lärde mig läsa noter blixtsnabbt. Dynamite Brass spelade bl.a. i Göteborg i samband med radioprogrammet "Opopoppa", som hade en rockbandsstävling för okända grupper. En av grupperna hette Ad-Libs, och jag fick dem "signade" på ett musikförlag. Senare producerade jag deras platta.
    1969 var ett bra år för mig, tack vare att jag spelat med Wilson Pickett och Dynamite Brass vägde mitt namn tungt i musikerkretsarna.
    Plötsligt började jag få en massa "sessions" som studiomusiker, och därför fick jag lira på väldigt många skivinspelningar.
    Under hösten spelade Dynamite Brass på Berns ihop med Eva Rydberg, Tommy Körberg och Siw Malmqvist. Dynamite Brass släppte samtidigt en LP som jag skrev några låtar till.  

1970:
    Dynamite Brass turnerade mycket under våren och jag skrev dessutom några låtar till Jerrys LP "Leader of the pack". På sommaren gjorde vi "Opopoppa" igen, denna gång från Gröna Lund. Claes "Clabbe" af Geijerstam var programledare och Björn Skifs var ständig gäst. Det var första gången jag spelade med Björn. Vi kompade många internationella artister som enbart kom hit för programmets skull.
    På hösten jobbade jag med Clabbes skiva. Jag producerade även Suzies singel "Walking back to happiness". Hennes version låg på "Tio i topp".

1971:
    Clabbe ringde mig på våren och ville att jag skulle vara med i Marsfolket, ett band som bestod av Björn Skifs, Ola Brunkert, Janne Schaffer, Björn Linder och Clabbe själv. Jag kommer ihåg att vi hade skägg hela gänget, det var "inne" då. Vi släppte en singel, "Maria Maria", som Linder skrivit.
    Jag fortsatte att turnera med Dynamite Brass. På sommaren gjorde vi "Opopoppa" från Skansen. Elton John var med och vi kompade honom i "Take me to the pilot". Vi gjorde även en sexveckorsturné med Jerry Williams, Arthur Conley och Dave Dee från Dave Dee, Dozy, Beaky, Mick & Tich.
    1971 var sista året Suzie och jag hängde ihop, vi skildes under hösten.

 
Marsfolket


Jag och Tonny Lindberg på ett flygfält under ett gig med
Jerry Williams & Dynamite Brass

1972:
    Jerry och Lasse slutade båda i Dynamite Brass. Eftersom ingen av oss andra ville ta tag i bandet upplöstes det.
    I januari spelade jag på Ted Gärdestads första LP "Undringar", som innehöll "Jag vill ha en egen måne". Skivan producerades av Björn och Benny för Polar. Jag hade träffat båda förut, Benny i samband med Lee Kings-perioden, när han var med i Hep Stars, och Björn när han spelade med Hootenanny Singers.
    Ted skulle ut på parkturné under sommaren tillsammans med Lena Andersson från Halmstad. Såväl Tony Lindberg som Janne "Lucas" Persson och jag anlitades till bandet.
    Efter turnén gick jag på Birkagårdens Folkhögskola och utbildade mig på kontrabas. På kvällarna jobbade jag på Maxim som musiker i revyn "Sånt folk" med Carl-Gustaf Lindstedt och Birgitta Andersson.

1973:
    Jag medverkade vid inspelningen av Ted Gärdestads schlagerfestivalbidrag "Oh, vilken härlig dag", samt vid en TV-inspelning med Stockholms Filharmoniska orkester (tillsammans med Björn J:son Lindh och Janne Schaffer).
    Under den här perioden var jag med på allt möjligt, allt ifrån inspelningar med Thore Skogman till Klapp & klang-plattor och religiösa skivor. Jag var också med på Maltas debut-LP. När ABBA spelade in "Ring ring" kissade Benny Anderssons hundvalp i mitt nyinköpta basfodral under tagningen. Det tänker jag alltid på när jag hör den låten ...
    På sommaren åkte jag till Australien för att hälsa på min mamma som bodde där med Tommy. Det var den första stora semestern jag hade sedan jag började i branschen. Jag var där i fem veckor, det var nära att jag stannade kvar.
    När jag kom hem efter resan gjorde jag mitt enda stora "försök" att flytta tillbaka till England. Phil Wainman lovade mig jobb och lägenhet i London, men när jag kom dit hade jag ingenstans att bo och min inkomst var minimal. Efter fem veckor tröttnade jag och åkte "hem" till Stockholm igen. Jag fick jobb på musikalen "Godspell", där bl.a. Björn Skifs, Bea Järås och Gunilla Åkesson var med.

1974:
    En dag ringde telefonen, det var Björn och Benny som undrade om jag hade något särskilt för mig eftersom de behövde en l-i-t-e-n kille. Jag hängde med till Gripsholms Slott. De gav mig Napoleon-kläder och en fotograf sa åt mig att stå och titta ut genom ett fönster medan ABBA plåtades i förgrunden. Resultatet blev "Waterloo"-plattans berömda omslag. Det var nog det lättaste jobb jag någonsin haft!
    Jag medverkade på ytterligare en Ted-LP, "Upptåg", med bl.a. hiten "Eiffeltornet", dessutom jobbade jag med Casino-gänget, d.v.s. Carl-Gustaf Lindstedt, Gösta Bernhard, Gus Dahlström och Gösta Krantz. Det var kul att spela med dessa legendariska "skådisar". Casino-tiden var fylld av "practical jokes" och galna upptåg. Det var en rolig tid.
    Under sommaren turnerade jag i parkerna med Bruno, Karin och Anders Glenmark samt Ann-Louise Hansson. För övrigt jobbade jag mycket med "sessions" och under hösten kompade jag Lasse Berghagen samt Magnus & Brasse på Berns.


Mitt lättaste jobb någonsin.


Jag och Anders Glenmark
"No Comments"

1975:
    På vårkanten spelade jag på Svenne & Lottas inspelning av "Bang-a-boomerang", en låt som Björn och Benny hade skrivit till dem. Inspelningen (utan sång) användes sedan en gång till när ABBA gjorde sin version. Jag var även med på Ulf Lundells debut-LP 'Vargmåne".
    Precis som sommaren -74 åkte Douglas Westlund och jag runt med Glenmarks i parkerna. I slutet av augusti hann jag också med att spela på Monica TörnelIs LP.
    Framåt höstkanten drog Nya Casinorevyn igång på Intiman. Då var jag med Casino-gänget igen, sex dagar i veckan: Förutom Casino-showerna hade jag fullt upp med olika småjobb hela tiden. Jag gjorde en TV-inspelning som basist åt Elkie Brooks och, för tredje året i rad, ett direktsänt radioprogram på julafton från Gustav Wasa kyrka i Stockholm. Inte ens på julafton tog jag ledigt!


På väg till en fest med "Casino-gänget"

1976:
    Ted Gärdestad spelade in LP:n "Franska kort", och då var jag än en gång med som basist! Plattan innehöll f. ö. jättehiten "Chapeau-Claque".
    I februari nyöppnades Börsen i Stockholm, då ingick jag i Lasse Samuelssons Storband och kompade under två veckor den japanska sångerskan Toyo Kumano. Senare på våren skulle även Jerry Williams ha en show på Börsen. Jag fick då pendla som en galning mellan Intiman, där Nya Casinorevyn gick för fullt, och Jerrys gig. Ulf Lundells andra LP ''Törst'' spelades in den våren, och jag var med som basist.
    I april åkte Ola Brunkert och jag över till London för att spela "Fernando" med ABBA. De skulle vara med på ''Top of the pops" i engelsk TV. Jag minns att vi blev hämtade av en limousine på Heathrow och körda till ett fint hotell. När vi kom dit vägrade Frida och Agnetha att bo där. Skivbolaget fick snabbt fixa rum på ett annat ännu finare hotell. Jag tror det var en "hämnd" från ABBAs sida eftersom de hade blivit sämre mottagna av det engelska skivbolaget förra gången de var där.
    Under sommaren frilansade jag med bl.a. Eva Rydberg, och framåt hösten jobbade jag med Hörselmat, d.v.s. Björn J:son Lindh, Janne Schaffer och Malando Gassama. Vi spelade instrumentalmusik, en form av halvfusion som var väldigt inne då. Låtarna var nästan alltid över en kvart långa och alla spelade solo. Vi var över i Danmark för att göra PR för Björns och Jannes skivor på olika klubbar och krogar.

1977:
    Jag hoppade in som basvikarie i Lasse Holms dansband Moonlighters. Efter det ville inte Björn och Janne anlita mig mer i Hörselmat eftersom jag hade spelat kommersiell musik!
    Sedan hade jag ett vikariat på Frukostklubben med Sigge Fürst, då fick jag en klassisk Frukostklubbsnål. Jag spelade bas på Magnus Ugglas platta ”Varför skall man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt?".
    I augusti jobbade jag på Bolaget i Stockholm med Maritza Horn, och i september var jag på Trädgår'n i Göteborg med Magnus & Brasse. Sedan började jag jobba som musiklärare på Kommunala Musikskolan i Haninge, detta p.g.a. att jag var ganska trött på branschen just då.
    I november skulle Arja Saijonmaa ge sig ut på kulturturné i ABF:s regi. Jag hade aldrig hört talas om henne förut och trodde väl inte direkt att det skulle bli succé, men jag hade fel. Det var fullsatt överallt och folk slogs om biljetterna vid kassorna! Under den här turnén sjöng hon Mikis Theodorakis låtar. 

1978:
    Jag fortsatte att jobba som basist åt Arja under vintern och kompade också Maritza Horn på Bolaget under januari.
    Nu spelade jag återigen bas på en Ulf Lundell-LP. Denna gång ''Nådens år" som innehåller hans stora hit "Snön faller och vi med den". Agnetha Fältskog var också med på den låten.
    I början av mars hade Björn Skifs sin första krogshow på Börsen, då var jag tillbaka där igen.
    På söndagarna var jag med i "Tutti Frutti", ett direktsänt radioprogram som Bo Rehnberg producerade. Då träffade jag för första gången The Boppers och Py Bäckman.
    På senvåren medverkade jag på Svenne & Lottas ”Bring it on home"-LP, sedan var jag med i Sammy Davis show på Börsen utan att kompa honom en enda takt! Han hade med sig en egen ”opening act" till Sverige, en sångerska som skulle sjunga innan hans del av showen började. Av någon anledning fick inte Sammys musiker kompa henne, det var så jag kom in i bilden. Tyvärr fick vi inte gå av scenen efter det att hon kört sina tre låtar eftersom Davis tyckte att det "störde showen". Vi fick snällt sitta kvar, jämte medlemmarna i det andra bandet, och titta på! Sammy Davis var en av de bästa ...
    Efter sommaren spelade jag på Börsen igen i tre månader med Björn Skifs show. Mot slutet av året var jag med i en ny runda ”Tutti Frutti"-program, och på Totte Wallins LP "Enköpingståge”.

 

1979:
    Björn Skifs satte ihop ett band som skulle heta Vision och jag blev erbjuden att vara med tillsammans med bl.a. Roger Palm, Anders Eljas, Nisse Landgren, Lasse Wellander och Johan Stengård. Vi var ett ganska tungt och funkigt gäng som åkte runt och spelade på olika klubbar i landet. Vi släppte även singeln "Boogie with you" som jag skrev ihop med Björn och Lasse.
    På den var f.ö. Benny Andersson med som gästkeyboardist. Hela den turnén var "unbelievable" och Björn var väldigt rolig att jobba med.
    ABBA var inne i sin discoperiod med LP:n 'Voulez-vous". Jag spelade bas på "If it wasn't for the nights", "Angel eyes" och ”Does your mother know”.
    Jag gjorde också några TV-jobb, bl.a. ett program som hette "Amatördags" med Åke Wilhelmsson. Det var Kjell Öhman, Roger Palm och jag som spelade, vi kunde knappt hålla oss för skratt ibland när de olika "artisterna" höll på. En gång skulle en kille balansera på en vippbräda och spela saxofon samtidigt, men han lyckades aldrig ta sig upp på brädan ...
    På sommaren gjorde jag en folkparksturné med Björn Skifs, vi åkte runt i Norge med samma show under hösten. Chino Mariano var då med i gänget för första gången.
    Ted Gärdestad höll på med ”I’d rather write a symphony" och jag var i studion med honom några dagar.
    I oktober ville Björn bilda ett nytt band, Zkiffz, med bara fyra musiker; Roger Palm, Chino, Wellander och jag. Vi började "repa" hemma i Björns gillestuga och förbereda oss inför den LP som vi skulle spela in i januari.

 
Hela Vision-gänget med crew;
Från vänster: Halldor Palsson, Lasse Wellander, jag, Johan Stengård, vår busschaufför Eva, Piffen, Björn Skifs, Jan Beime, Strumpan, Nils Landgren, Anders Eljas och Roger Palm.

 1980:
    Vi spelade in LP:n "Zkiffz" under årets första månad och i april åkte vi till London för att mixa plattan i Air Studios. Producent var Colin Fairley (som tidigare producerat Climax Blues Band) och tekniker Renate Blauel, som sedan gifte sig med Elton John. Innan dess hade jag hunnit med att dels kompa Svante Thuresson på Börsen, dels spela på "The winner takes it all" och titelspåret på ABBAs "Super trouper"-LP.
    Vi turnerade med Zkiffz på klubbar under maj månad. I juni släpptes LP:n och singeln "I natt". Samtidigt byttes Roger Palm ut mot Peter Milefors.
    Sedan gav vi oss ut på en rejäl sommarturné. Vi gjorde parodi på Village People's ”YMCA" som Björn gjort om till "Åsa Boden". Låten "gick hem" så bra live att vi släppte den på singel. Då kallade vi oss för Byfånarna bara för att det inte skulle vara så uppenbart vilka som låg bakom låten. Faktum är att "Åsa Boden", som gjordes som ett skämt, blev vår största hit!
    Björn hade av EMA-Telstar blivit lovad att göra en konsertturné inför sittande publik, men planerna ändrades p.g.a. att Ulf LundelI också skulle göra en stor turné. Istället fick vi åka runt på klubbar och det gillade inte Björn alls. Efter turnén upplöstes följaktligen Zkiffz eftersom Björn tappade motivationen och kände att han måste prova något nytt. Jag hade dock gott om jobb ändå, bl.a. var jag kapellmästare i TV-programmet "Evergreens". 

1981:
    På vårkanten åkte jag upp till Åre tillsammans med Anders Eljas, Roger Palm, Lasse Wellander och Mats Ronander för att spela på Country Club under namnet Åre Bluesband. Bluesmusiken hade legat lite i skymundan bland svenska musiker under en längre tid, så vi bestämde oss för att bara köra tung blues. Mats och jag skötte sången. Vi lirade även på Daily News i Stockholm men då kallade vi oss för Dailys Bluesband. Det slutgiltiga namnet blev Low Budget Blues Band.
    Sedan var det dags att börja "repa" igen, denna gång till Björns nyskrivna musikal "Spök" som han skrev tillsammans med Bengt Palmers. Musikalen blev en mycket stor succé, det var utsålt på Maxim i två år. De som spelade med var Elisabeth Andreasson, Mia Lindgren, Kerstin Bagge, Monica Dominique och Martin Ljung. Ensemblen gjorde ett mycket roligt julspel som vi enbart uppförde för de närmaste vännerna, då var även Clabbe och Magnus & Brasse med. Det var en riktig höjdare!

 

1982:
    Jag jobbade med "Spök" hela året, men hann även med en hel del gig med Low Budget Bluesband. "Spök" och Low Budget Blues Band var två stora projekt som stal mycket arbetstid.


Low Budget Blues Band: Hasse Olsson, jag, Stefan Nilsson
Mats Ronander, Lasse Wellander och Åke Sundqvist

1983:
    På vårkanten släppte Low Budget Blues Band, där nu även Stefan Nilsson och Hasse Olsson var med, sin första LP.
    "Spök" gick mot sin sista föreställning. Innan vi slutade hade jag dock börjat diskutera med Anders Berglund, som var kapellmästare på "Spök", om att sätta ihop ett soulband. Varje söndag repeterade vi och försökte välja ut medlemmar. Jag kommer ihåg att vi bad Clabbe fixa ljudet, men han sa "aldrig i livet - jag ska vara med på scen". Först hade vi enbart Åke Sundqvist på trummor, men snart blev Peter Milefors också inkallad. På gitarr ville vi ha Lasse Wellander, han ställde gärna upp. Mia Lindgren valdes ut till kören. Hon tog med sig en kompis, Sharon Dyall. Åkes fru Anna-Lotta Larsson kom med som tredje körtjej. Till blåset ordnade vi Johan Stengård, Nisse Landgren, Leif Lindvall och Urban Agnas.
    De fyra sistnämnda döpte vi till ''The Horny Horns". Den färdiga produkten blev Little Mike & the Sweet Soul Music Band. Premiär hade vi på Atlantic i Stockholm. Vi gjorde även ett TV-program med Alexandra Charles som hette ''Kvällen är din".
    Clabbe gjorde mycket för bandet, han ringde till exempel runt och fixade spelningar. I augusti fick vi ett tre veckor långt jobb på Börsen och vi släppte singeln "Sweet Soul Music" på Frituna. Därefter började vi jobba på vår debut-LP "Get on up:". Vi gjorde även ett framträdande i TV-programmet "Måndagsbörsen" den hösten. På nyårsafton spelade vi återigen på Börsen.

 
Little Mike & The Sweet Soul Music Band

1984:
    Tidigt detta år gjorde Sweet Soul Music Band och jag en heltimmes TV -show. Sedan gav vi oss ut på vår första turné som sträckte sig över hela landet.
    Under hösten var jag med i Björn Skifs andra Börsen-show "c/o Ansgar Winsch". Scenbygget var verkligen påkostat och showen var ruskigt bra: Jag var huvudsakligen med i bandet, men jag gjorde även ett solonummer som Little Mike. Bandet bestod i stort sett av hela Sweet Soul Music Band, såväl "Milan" (Peter Milefors) som Lasse Wellander, Anders Berglund och Horny Horns var med.

1985:
    "c/o Ansgar Winsch" höll på fram till sommaren. TV passade på att spela in den på vårkanten. Om inte jag missminner mig så slog showen Börsens rekord vad det gäller flest antal föreställningar. Vi höll på i över nio månader: Jag var också med i programmet "En gång på sextiootalet".
    På hösten skulle Lill-Babs efterträda Skifs på Börsen, hon tog i stort sett över Winsch-bandet. Nya ansikten var dock Robert Wells, Erik Häusler och Svante Persson (från Visitors).
    Sweet Soul Music Band spelade samtidigt in LP nummer två – "Let's do it”. Den innehöll, precis som förra plattan, både covers och egna låtar. Titelspåret blev en hit i Sydeuropa och vi blev erbjudna att åka till San Remo-festivalen!
    En kompis till "Milan" hade ett ställe som hette Harmony Bar. Han frågade om vi kunde sätta ihop ett band som kunde lira där, så föddes Stockholm All Stars: Vi spelade på måndagar eftersom vi var lediga från Börsen den dagen. Showen gick under parollen "Bloody Mondays". Bandet innehöll (förutom "Milan") Johan Stengård, Erik Häusler, Chino, Wellander och Robert Wells. Jag valde ut några låtar och gav kassetter till killarna. Stockholm All Stars "repade" inte en enda gång innan första giget, vi trodde helt enkelt inte att det skulle komma mycket folk. När vi såg att det var hundra meter kö första kvällen blev vi chockade. Stället var fullsmockat: Stockholm All Stars hade alltid gästartister, t ex Björn Skifs, Jerry Williams, Sharon Dyall och Nisse Landgren. Vi får nog ta på oss en del av "skulden" för husbandseländet som sedan bröt ut i Sverige.


Stockholm All Stars "on stage"

1986:
    Stockholm All Stars fortsatte på Harmony Bar och gjorde ett direktsänt radioprogram därifrån. Lill-Babs-showen på Börsen höll på fram till april. Sweet Soul Music Band framträdde under våren i TV:s "Razzel" för att "plugga" nya LP:n. Under maj/juni turnerade vi dessutom med Stockholm All Stars tack vare att klubbar runt om i landet hörde av sig efter att ha hört talas om våra "Bloody Mondays". Sweet Soul Music Band var också högaktuellt, vi var bl.a. på Karlsson i tre veckor.
    Kung Carl Gustaf fyllde 40 år 1986 och Sweet Soul Music Band blev inbjudna att uppträda inför kungligheterna på Drottningholm. Kung Juan Carlos av Spanien och Diana Ross m.fl. var där!
    Anders Berglund, Chino, Stengård, 'Milan", keyboardisten Leffe Larson och jag blev erbjudna, av Björn Skifs, att sätta ihop det första Badrocks-bandet. På den tiden var Badrock ganska opretentiöst, vi satte några låtar ganska snabbt och lätt, sedan åkte vi ner till Öland på vinst och förlust. Förutom Björn var bl.a. Mats Ronander, Sanne Salomonsen, Peter Lundblad och Marie Fredriksson med. Det blev succe!
    Mot slutet av sommaren turnerade jag med Sweet Soul Music Band runt om i landet, och till hösten släpptes singeln "What becomes of the brokenhearted". Under oktober åkte även Stockholm All Stars runt på klubbar, och vi spelade in en live-LP på Wa-Waco i Halmstad som vi enbart sålde i samband med gig.
    Från 19 november till 5 december spelade Sweet Soul Music Band på Karlsson, det blev våra sista konserter. Bandet upplöstes p.g.a. att det blev svårare och svårare att samla alla medlemmar. Musikerna hade helt enkelt för mycket att göra vid sidan om bandet, dessutom hade några av oss olika uppfattningar om vilken musik vi skulle spela. TV spelade in avskedsgiget och det sändes på nyårsafton. Stockholm All Stars levde dock vidare och vi gjorde en stor julshow på Dailys.

1987:
    Stockholm All Stars turnerade hela våren och till sommaren blev det dags för Badrock igen. Detta år var Roxette med, och personligen tycker jag att det här var den bästa årgången. Senare på sommaren matchades Stockholm All Stars ihop med Varmare än körv (Totta Näslund, Tove Naess, Hasse Olsson, Janne Schaffer m.fl.) för något som kallades ''Hot Star Connection". Vi spelade bl.a. i Kungsträdgården inför 20 000 personer.
    Framåt hösten var det turnédags med Stockholm All Stars igen. Den här gången var Charlie Norman med som gästartist, en fantastisk musiker! I november blev jag ombedd av TV3 att vara med i redaktionen inför deras premiärprogram, som skulle sändas på nyårsafton. Programmet spelades in på Melody i Stockholm och jag var programledare. Magnus Härenstam, After Shave och Hanne Boel var också med på premiären. 


Charlie Norman "in action"

1988:
    I februari spelades TV-programmet "En gång på sjuttiotalet" in, jag sjöng bl.a. Rod Stewarts ''Da Ya Think I’m Sexy" i duett med Sharon Dyall.
    Jag var även över i Toronto i april med Björn Skifs, Loa Falkman och Lill-Babs. Det var en sorts "Svensk vecka" till förmån för svensk industri, kung Carl Gustaf och drottning Silvia var där.
    På försommaren spelade Stockholm All Stars på Takrock i Gävle, vi hade Mikael Rickfors som gäst. Även Tommy Nilssons band, Nilsson Picketts, svar med.
    Sedan var det dags för Badrock igen, men nu hade arrangemanget svällt. Vi turnerade mer än vanligt och det fanns inte längre tid för sol och bad.
    I augusti lirade Stockholm All Stars på Heden i samband med Restaurangfestivalen i Göteborg. Vi gjorde också TV med Totte Wallin och vi släppte singeln "Break away”, som jag hade skrivit.  


 "A night on the town" i Toronto
Björn, jag, Chino, Milan, Bengt Palmers, Leffe Larsson

 1989:
    Jag började mer och mer att jobba som soloartist och allt mindre som musiker. Under våren gjorde jag många jobb på egen hand, som gästartist med olika husband och storband runt om i landet. Jag var med i ännu en Takrock i Gävle och gjorde även ett roligt gig på Waxholms fästning, Waxholmsrock. Tommy Nilsson, Clabbe, Louise Hoffsten och Mats Ronander var med.
    Badrock -89 bestod bl.a. av Lena Philipsson, Marie Bergman, Mats Ronander, Sanne Solomonsen and of course Mr. Badrock himself – Björn Skifs.
    På sensommaren spelade jag än en gång på Restaurangfestivalen på Heden. Senare på året var jag kapellmästare på AIDS-galan i Globen.
    Veckan innan jul gjorde jag en liten julshow på Börsen. Jag avslutade året med att flytta från Stockholm till "Sveriges Liverpool" – Halmstad!

 

1990:
    Little Band och jag turnerade flitigt under våren. Istället för Badrock satsade jag på en egen sommarshow, Handduk, med The Little Band (Chino, 'Milan", Erik Häusler och Benneth Fagerlund) på Strand Hotell i Borgholm. Premiären var på midsommarafton. Det var Vicky Van Der Lancken som arrangerade det hela. Vi spelade där fyra dagar i veckan, de andra tre var vi på Yacht Club i Stenungsund. Vi jobbade trettiofem dagar i sträck, jobbigt men kul!
    På midsommardagen ringde kung Carl Gustaf och ville komma ner och se showen. Det kom som en smärre chock för Strand, eftersom just midsommardagen är den värsta röjardagen på hela sommaren! Hur som helst dök kungen upp med sitt sällskap (plus ett gäng säkerhetsmän). Kanske får jag någon gång tillåtelse att kalla mig "kunglig hovleverantör"?

1991:
    I februari var Little Band och jag i Soundtrade-studion i Stockholm för att spela in eget material. P.g.a. allmänt strul blev vi aldrig färdiga. På vårkanten gjorde jag en TV-inspelning med Lasse Samuelssons Storband, sedan var det dags att planera för sommarens Handduk.
    Tyvärr befann sig Strand i mycket sämre ekonomiskt läge än under förra sommaren. Det var en allmänt rörig stämning hela tiden. Bl.a. hade Strand mer än en chef och alla gav oss olika direktiv. Jag insåg att Handduk inte skulle funka ett år till. The Little Band upplöstes efter sommaren, jag kände att jag måste gå vidare.
    Under hösten började jag jobba tillsammans med Janne Bark. Vi tänkte sätta ihop ett rockabilly-band som skulle heta Stockholm Devils, eftersom vi båda är utflyttade från huvudstaden. Vi skrev några låtar ihop och gjorde även demoinspelningar hemma i min studio.  

1992:
    I januari skulle Janne ut med Lasse Lindbom, då bestämde vi oss för att lägga Stockholm Devils på is tills vidare.
    Istället började jag jobba med ett band från Karlstad som jag döpte till The Power Of Soul. Vi gick in för att enbart köra soullåtar.
    Jag sjöng även med Göteborgs Big Band på TV:s ''Nattcafe'' i juli. På Stockholm Water Festival i augusti sjöng jag med Damorkestern och Anders Berglunds 20-mannaband.
    Jag åkte runt rätt mycket under -92, från Falsterbo i söder till Luleå i norr, med såväl storband som soulband.


Power of soul


På scen med
Gislaved Big Band
1993:
    "The everlasting tour" fortsätter. Från norr till söder & öst till väst.

1994:
    Nu började jag giga med ett okänt band från Skutskär. Första giget var på Åland på ett diskotek, vilket kanske inte helt rätt ställe för deras 50 tals rock och min soulmusik. Bandet heter "The Refreshments."
Senare kom gitarristen Billy Bremner från Rockpile med i bandet. The rest is history.

1995:
    Flyttade från Halmstad till en hästgård i Laholm. Man skulle kunna säga att jag sadlade om!. Dock ingen hästjazz (country) utan bara rock, och blues soul på min repetoar.

 1996:
    Spelade bas på CD'n "Norman & Wells. Fick med en egen låt "Boogie ya' Blues" som Robert och jag hade spelat redan på  Stockholm All Stars-tiden.


Charlie & Robban 

1997:
    The everlasting tour fortsätter, gigade rätt så mycket med Wells. Ibland kvartett, ibland med blås, ibland med fler gästartister; Charlie, Jill m.fl.
    I mars detta år öppnade min dåvarande fru Zanna och jag en hästbutik på gården. Namnet på butiken? "Little Shop of Horses", förstås!

 

1998:
    På våren gigade vi  fyra dagar på Mauritsius för Ericsson. Björn Skifs, Clabbe och Lisa Nilsson var med. Gipsy Kings var också där. Jag spelade och sjöng med Wells sista kvällen. Lång väg att åka för att spela 50 minuter, men kul var det.
    Jag var också med på TV med Wells och Berglund i "Så ska det låta".

1999:
    Årets höjdpunkt var sommarens "Rhapsody in Rock" med Carola, Maria Lundkvist, Tito Beltran och Baltic Symphony Orchestra. Jag sjöng bl.a. Bondfilmslåten "Live and let die". Vilken höjdare att sjunga med en hel symfoniorkester! Turnén slutade i Finland.
    Avslutade detta århundrade med att på min födelsedag 31 december spela på Linköpings konserthus med The power of soul. Norrköpingsbandet Liverpool, Sveriges Beatles, var också med denna speciella dag.


Rhapsody in Rock -99

2000:
    Det händer en hel del detta år. Vi flyttade in "Little Shop of Horses" till Laholm Centrum. Detta för att vi skulle flytta till en annan gård.
    På våren flög jag till Miami och vidare till Fort Lauderdale där jag klev ombord på en fantastisk kryssningsbåt för en 14 dagars kryssning runt Virgin Islands för Ericson. Robert Wells och jag showade 2 gånger under dessa 14 dagar, bra gig!. Även mina gamla kompisar Clabbe och Bengt Palmers var med på resan.
    En okänd sångerska med trio var också med på båten. Det var LaGaylia Frazier som senare kom till Sverige för att var med i "Rhapsody in Rock" och sedan stannade kvar här. Medverkade gjorde också ett reggaeband från Barbados som hette Number one. Den sista kvällen på båten hade vi ett stort jam med alla musiker, jag sjöng "I shot the sheriff" med Number one. Äkta reggaemusiker, oj vad det svängde om dom.
Till "Restaurangernas dag" i juni satte jag ihop ett storband med gräddan av Stockholms musiker, vi kallade bandet för The Big Boogie band. Vi körde mycket Brian Setzer och boogie. Med mig i kompet hade jag Benneth Fagerlund, Peter"Milan" Milefors och Tobbe Fall. Det var kul, synd att det bara blev en spelning, alla var sugna att spela mer.
    Spelade under sommaren in jul-CD'n "Jingle Wells" med Robert Wells, "med i kompet var också Billy Bremner. Skrev en jul låt till CD'n som blev CD'ns single på radio "A very merry rocking good christmas". Det tog visserligen ett par år, men Jingle Wells blev så småningom guldskiva.
    Avslutade året med julshowen "Jingle Wells" tillsammans med Wells och Avec i Vinterträdgården på Grand Hotel i Stockholm.

Big Boogie Band

Julshowen "Jingle Wells"

 2001:
    På nyårsdagen ringde Bert Karlsson, han var i studion med bandet Date. De spelade in "A very merry rocking good christmas" på svenska. "Alexandra" som den fick heta på svenska, kom in på svenktoppen. "Very merry..." kom f.ö. också med en på julskiva med "Lasse Stefanz".
En dag ringde telefonen. Det var Staffan Allén från bandet Cocos (som jag hade jobbat en del med under de senaste åren). Han frågade om jag kunde sätta ihop en "Blues Brothers-show" för ett gig för en galen norrman på Steningsundsbadet i Steningsund. Jag sa ja direkt, klassisk soul det här är nåt för mig tänkte jag.
    Jag var Jake och min kompis Claes-Göran Agnemyr från Power of soul blev Elwood. Som tur var hade vi några år tidigare gjort en "Blues Brothers-show" på Berns för Spendrups, detta i samband med att de skulle lansera en ny öl (Blue). Det blev en riktig höjdare, vi hade riktigt kul och det ledde också till att vi gigade flera gånger i Oslo med showen. Showen expanderade med rekvisita och en kopia av Blues Brothers polisbil som vi körde in i eventhallen och fram till scenen. Som Bensan skulle ha sagt "WHAT A SHOW!".
    Försökte också under året att få igång Big Boogie Band igen. Alla var sugna på att spela igen, men det gick ändå inte att genomföra. Året avslutades med tre veckor på Slakthuset i Malmö med julshowen "Jingle Wells".

"Blues Brothers"
2002:
    Jag gigade som vanligt här, där och everywhere. Många gig med Blues Brothers runt om i landet, men även i Danmark och i Belgien på en racerbana! Vi hade Blues Brothers-bilen med oss. När det var dags för entré kom vi på att ingen hade kollat om dörren vi skulle köra in i genom var tillräckligt bred bred för bilen! Ellwood körde fram och jag lovar det var inte mer än 2 mm från backspeglarna till öppningen!.
    En annan gång i Billdal utanför Göteborg skulle vi köra in bilen men det var så kallt att det var is på rutan, vi hörde bandet köra igång medan vi försökte frosta av bilrutan så att vi kunde se och köra in. Staffan sa att han trodde att vi aldrig skulle komma. Det var en riktig Blues Brother-entré!
    Någon gång på sensommaren ringde Nils-Åke Runesson till mig. Jag hade spelat på hans LP på 70-talet. Han var också med i Melodifestivalen i mitten av 70-talet. Han hade ett band, The Hittills, som sedan några år tillbaka gjorde en konsert med gäster varje höst i Hässleholms konserthus. Jag blev med som gäst i oktober, temat var 60-tal. Publiken var mycket entusiastisk, The Hittills var succé.


The Bluesmobil

2003.
    Under åren sedan -93 har jag jobbat med Little band med Micke Finnel från The Refreshments, Ingmar Dunker, Benneth Fagerlund, Tomas Pettersson, Tobbe Fall och "Rocking" Tord Eriksson på gitarr. Vi har turnerat över hela landet två eller tre gånger om året, spelat på allt från konserthus till pubar. Micke har ett boknings-/ produktions bolag som heter "Rock around the clock".
    Micke tog hit Linda Gail Lewis (lillasyster till "The Killer", Jerry Lee Lewis) för en kort turné och han frågade om jag hade lust att hänga med. Det hade jag, kul att spela rock and roll. Det blev flera turnéer med Linda i Sverige och Finland.
    Året avslutades med 14 dagar på Södra Kasern i Kristianstad, sedan turné i Norrland med "Jingle Wells".

2004:
    I maj turnerade jag med Linda Gail Lewis & The Rockarounds. Under lediga dagar var vi i studion i Skutskär och spelade in med Linda. CD'n fick namnet "Lie and deny".
    Jag skrev en rocklåt till CD'n, "Don't stop now". Albert Lee spelade gitarr på några låtar och Linda och han gjorde en duett i "Lets talk about us".  Sven Zetterberg var också med. Resten av året var "The everlasting tour".


Linda Gail Lewis & The Rockabouts

    Återigen en majturné med Linda samt inspelning av CD'n "Me and the boys in the band". Billy Bremner, Sven Zetterberg och Albert Lee på gitarr, Ingemar Dunker på trummor och jag på bas. Linda och min gamla kompis Jerry Williams i duett på titelspåret. Låten var skriven av Eva Eastwood som f.ö. hade flera låtar med, good song writer! Jag fick med tre låtar på CD'n, kul att Linda gillade dem.
    Runesson hörde av sig och hade problem med The Hittills, bandet skulle ombildas och han undrade om jag ville vara med. Här var ett gäng som spelade 60-talmusik och dessutom hade en Hammondorgel". Ännu en gång var det nåt för mig, så jag tackade ja.
    Det första giget var i Qpoolen i Hässleholm . Det var en välgörenhetsgala med syfte att samla in pengar till tsunamioffren. Precis innan vi skulle upp på scen så skulle konfrencieren få igång publiken, och vad gjorde han då? Han ropade glatt till  publiken att de skulle göra VÅGEN!!!. Vi tittade på varann och tänkte att VAD gör han? Men det gick bra, publiken hängde på.
    I augusti spelade vi med bandet på Hässleholmsfestivalen i ett 60-tals tält, vårt första riktiga "The Hittills"-gig. Det blev som en 60-talsgala, ett jäkla drag! På hösten spelade vi två dagar på Konserthallen i Hässleholm med The Hittills utökat med The Hit Brass. Gästartist var" Kayo".


"Me and the boys in the band"


The Hittills

Jag spelade med Åke Svahns band i Umeå och Storuman i mars. Åke frågade om jag kunde bidra med en låt till en CD till förmån för cancerforskningsfonden i Norrland. När jag kom hem skrev och spelade jag in "Pleae forgive me". CD'ns titel är "En ljusare framtid". Medverkande på skivan är bl.a. Peter Lundblad, Charlotte Perrelli, Jan Johansen, Roger Pontare, Åke och Anders Zackrisson. Köp den och bidra till cancerforskningen i Norrland!
    Under sommaren spelade jag med Sandvikens Big Band under Sandvikens Jazzfestival, körde lite Brian Setzer-låtar. Ingemar Dunker, Benneth Fagerlund och Tobbe Fall i kompet.
    Spelade med The Hittills i Kristianstad (festival), Ystad Teater (konsert) m.m.
I oktober gjorde vi två konserter i Hässleholms Konserthus. Vi jobbade mycket för att få ihop ett bra program; The Hit Brass, kör, slagverk, x-tra keyboard och Laila Adele som gästartist, hon tog verkligen publiken med storm.
    Som avslutning på året var jag i Ronneby Brunn med "The Chicago Christmas Blues Brothers Show". Tre veckor med classic soul! Jag tyckte att Laila Adele var så bra i Hässleholm att vi ville ha med henne i showen som gestaltande Aretha Franklin. Det var tre mycket roliga veckor.


"En ljusare framtid"
CD-utgåva till förmån för cancerforskningen i Norrland

2007:
    Året började bra med en turné tillsammans med Paul Jones (från Manfred Mann) och Dave Kelly, både var med i "The Blues Band".
    Sedan var det "The everlasting tour" igen. Gigs under sommaren med The Hittills. Kul gig under Malmöfestivalen i 60-talstältet, tyvärr orsakade vi trafikstockning för att det var så mycket folk vid under giget, det var verkligen 60-talspopgalefeeling över giget! Det blev också ett par gig ihop med Liverpool under sommaren.
    The Hittills och The Hit Brass spelade i tre veckor (fram till Lucia) med showen "The 60's Christmas Party" på Björksäter i Hässleholm.
    I december kom en CD med The Hittills, "Back to The Sixties". Du kan kolla in bandet på ►www.thehittills.se. Definitivt nånting för alla 60-talsfreaks!
    Lagom till jul kom också en live-CD med Linda Gail Lewis & The Rockabouts, inspelad på ett gig i Dalarna.


"Back to The Sixties" med The Hittills


"You were there"
2008:
    Nu har vi kommit fram till jubileumsåret 2008! 1958-2008, 50 years of rock and soul! Tiden går fort när man har kul och jag tycker fortfarande att det är roligt att spela.
    "En ljusare framtid nr 2", inspelad med Gävle Symfoniorkester i Gävle Konserthus kom ut i februari. Medverkande var LaGaylia Frazier, Marie Fredrikson, Nanne Grönwall m.fl.
    Jag blev ombedd att skriva en låt, det var en utmaning att skriva en låt till en symfoniorkester. Låten heter "To say goodbye". Om du vill stödja cancerforskningen i Norrland, använd Plusgirokonto 68 44 46-8. Under vintern var jag i studion och spelade in en CD med egna låtar, som jag f.ö. påbörjade på för snart 20 år sen, (better late than never!) Den kommer förhoppningvis att vara klar till hösten. Min spelkompis sedan 70-talet, Lasse Wellander, medverkar på gitarr, Tomas Pettersson från "Buckaroos" spelar keyboards och Hammondorgel.
    Vi hade spelningar med The Hittills runt Skåne under sommaren. Under hösten gjorde vi en större turné tillsammans med Clabbe och Liverpool, c:a 20 konserter runt hela Sverige. Turnén gick under namnet "Hits from the sixties".


Hits from the sixties

2009:
    I januari var jag på en kortare sväng till USA med det svenska ABBA-tributebandet Waterloo. Vi spelade i Boston, Lancaster och på Waldorf Astoria i New York City.
Det blev ännu mer ABBA under 2009: Danmark med Arrival och Klagenfurt i Österike med ABBA Fever –
en tysk ABBA-show. Från annandag jul till den 14 jan 2010 åkte jag med de senare på en konsertturné runt hela Tyskland. Saxofonisten Johan Stengård var också med, liksom Mia Löfgren som Agneta . Mia har tidigare bl.a. jobbat med Rednex. Det var länge sen jag var ute på en så pass lång turné men det var kul!.
    Annars var jag som vanligt ute på vägarna med Linda Gail Lewis, Blues Brothers show, Little band, Big Band och nytt för i år: 19 and the 60's med Lasse Lindbom, Micke Areklev och Ingmar Dunker. Eftersom Lasse är basist fick jag spela lite gura – kul!. Det blir mer 19 and the 60's under 2010.
    Jag gjorde färdigt min nya CD och lade i början av augusti ut den för försäljning via hemsidan.  Den finns förstås också att köpa på mina spelningar.
    I övrigt hoppas jag att "The everlasting tour" never ends! 


    Med Waterloo i USA   

2010:
    I januari åkte jag på turné med ABBA Fever från Berlin. Upp & ner och kors & tvärs på autobahn i tre veckor – mestadels i snöstorm.
Under denna turné fick Johan Stengård och jag feeling för att spela in "Rockabilly Christmas", med en blandning av nytt och gamla godingar. I april var vi i Dronfield i England och spelade in. Tyvärr så blev dock arbetet med CD'n försenat, så vi fick dröja med release till nästkommande jul.
    Under året blev det också flera turnéer i USA, Holland, Belgien och Sverige med ABBA-tributeshowerna Waterloo och Arrival.


Med Arrival i Red Rocks, USA

2011:
    Under januari, februari, mars och september var jag på turné i USA med de olika tributebanden ABBA Fever, Arrival och Waterloo.
    I maj månad åkte på jag en Sverige-turné med det engelska pubrockbandet Dux DeLuxe och senare under sommaren gjorde jag diverse Little Mike-gig lite här & var i Sverige.
    Nu var "Rockabilly Christmas" färdig och det blev release och turné med ►"The Rockabilly Boogie Band" under november-december. "Christmas is knockin' at your door" från CD'n kom med på P4's playlist med nya jullåtar och spelades mycket på radion. Yipeeeeee, kuuul! Till sommaren kommer en ny CD med namnet "Rockabilly summer".
    På nyårsafton fyllde jag 65 år – pensionär! Men jag har definitivt inga planer på att lägga basen på hyllan.
    That's all for now folks from the everlasting little tour.......!

2013-01-09:
Om ni har haft tålamod att läsa så här långt så tack tack!. Som ni ser så går musiklivet vidare, man blir aldrig pensionär. Detta blir dock den sista uppdateringen av min historia på ett tag.
MEN! "The Everlasting Tour never ends!"
Ha de' bra...........Little....................

2019-03-06:
I'm back!
Nu är det äntligen dags för lite uppdatering av "The Everlasting Tour"!
OBS! Det finns lite mer bilder från de olika evenemangen under ►Fotoalbum

    De senaste åren har jag verkligen varit "Rockin' all over the world". Jag har nog aldrig turnerat så mycket som de senaste tio åren; USA, Indien, Myanmar (Burma), Kina, Egypten, Spanien, Belgien, Holland, Tyskland, Lituaen, Lettland, Frankrike, Schweiz, Ungern, Rumänien, Thailand, Malaysia, Israel etc. Detta med med flera olika ABBA tribute band.
    Extra roligt är att Lasse Wellander och flera andra original ABBA-musiker är med i "The Original Band".

    1986 gjordes de första Badrockkonserterna på Slottsruinen utanför Borgholm på Öland, så 2016 var det dags för 30-årsjubileum. Det var en otroligt varm juli med nio konserter med sköna artister och musiker.

    Något som är roligt att jobba med är "Little Mike's Blues Brothers Show & Blåblus & Clabbe". Vi har bl.a. spelat flera gånger på Vikingline's Cinderella under namnet "80's Night".

    Jag har varit med ett par gånger på Bingolotto – med "Robert Wells trio" och "Arrival", ett ABBA tributeband från Göteborg.

    I februari 2019 fick jag den stora äran att ta emot Svenska Musikerförbundets hederspris "Studioräven 2019" tillsammans med den förnämlige trumslagaren Per Lindvall.

    Sommaren 2019 blir det turné i USA igen. Hollywood Bowl för tredje gången och en annan legendarisk venue – Red Rocks amfiteater – vem har inte spelat där?  Det blir också turneer i Tyskland och Danmark m.m.

So as we say in showbiz – "The show must go on"
Keep rockin'..........Little Mike Watson....................